Allmogegarden i Tolarp

 Vi brukar därför säga att vi är mycket stenrika i Tolarp.  ... å någonstans måste vi ju göra av all denna rikedom som kommer upp ur åkern år efter år. För att förena nytta med nöje har vi därför börjat att lägga en ny stenmur utanför huset. Ja.. å så en solig dag kom en vän, och tillika biolog och art-x:are, förbi och hans första kommentar är.
- Å ni bygger en stenmur! Då kanske ni får Stenskvätta i den!
Va ska man säga...? Ska man skratta eller gråta? Är denna man min förkämpe för en hållbar miljöpolitik som inte ser längre än näsan räcker. Hur många gånger har jag inte retat upp mig på dessa biologers trångsynthet och deras oförmåga att kunna se helheten utan istället snöa in på beståndsdelarna.

När strävan efter mångfald blir till enfald, skapar biologerna en klubb för inbördes beundran och försummar kampen för en hållbar framtid!

Är det inte dags att lyfta blicken och inse att alla människor måste inkluderas för att vi ska kunna uppnå de högt satta miljömålen som är en förutsättning för att skapa en hållbar framtid. Hur bör man göra för att få med alla i denna revolutionerande omvändning av samhället? Näringslivet har ju lyckats och lyckas hela tiden att ändra våra perspektiv och få med oss på noterna, men där tycker jag inte miljörörelsen har kommit så långt. Är det inte dags att bli lite smidiga och ta lärdom av näringslivets förmåga att använda sig av marknadföring och propaganda? Är det inte dags att "sälja in" det hållbara miljöperspektivet?